wilkommen meine schlaaavar
igår cyklad ejag hem i mörker när jag skulle från stallet, hela vägen sade min hjärna "vart är vägen", "är det en björn som står och stirrar på dig?" och "hur lång är den här uppförsbacken måntro?" den sista frågan brukar jag ställa mig själv på dagen också.. jag hatar uppförsbackar.
först km av vägen är det en smal asfaltsväg med skog på båda sidorna och hus, den andra delen består av en större väg med skog på båda sidorna.. och varför de inte har satt upp gatlyktor vet jag inte.. kanske lite efter i utvecklingen.
En annan sak som jag har funderat över är vilka hästar som man håller på med, jag gillar ju lugna och sega hästar. Men både påliann och Indianen har varit lite snabbare och små stressade hästar. kanske är så att någon planerar min "olycka" redan nu? hmm...
that's it, I am going to become en tokig paranoid kärring som har kastruller på sig hela dagarna för att skrämma bort vildsvinen.
